rckt

Om jag, ja bara jag, vinklar min vänsterarm uppåt ser hon lite tjock ut, ihoptryckt och ihopkurad. Men det tänker man inte på. När jag är jätteglad, ungefär som igår, en sommarnatt när man dansar och dricker vin och skrattar lite för högt och nakenbadar och somnar när andra stiger upp, då, då så kan hon skratta med mig, och ibland kanske jag vill gråta och då kan hon trösta mig lite eftersom hon är så himla himla fin. En skata är inte omtyckt av alla, tänker som fula ankungen. Men ändå så är hon en av de få som inte är brun eller grå. Fruktansvärt vacker. Tar vad hon vill ha. Året om flyger hon runt i sin egen lilla värld, 30 grader kallt eller varmt hindrar henne inte. Hon utmärker sig.

Tänk att jag tycker om hennes stil så mycket att jag väljer att ha henne där på min arm för resten av mitt liv.