rckt

Han som gjorde dessa svarta i mocka kanske var en hårt slitande man på 30-talet. Förutom att vara på sitt arbtete tyckte han väldigt mycket om att studera rysslands ekonomi. Han saknade sitt högra lillfinger, för det hade en ilsken hund bitit av när han var liten. Skorna gav han till sin fästmö Anna i förlovningspresent, hon blev genast väldigt förtjust i dem. Fast hon var ännu mera förtjust i sin Magnus. Skomakaren hette ju så. Anna fick inte ha dessa skor när hon skulle promenera långt, ty då skulle träsulan under slitas ned fasligt snabbt. Hon tyckte väldigt mycket om att dansa utomhus i dem. Ibland hände det även att hon tjyvrökte en cigarill med dem på, även fast hennes mor tyckte att det inte passade sig en ung flicka att röka. I 60 år fanns de i Annas ägo. Sedan hamnade de i en låda på hennes sons vind, efter att Annas fötter inte orkade dansa något mer. En dag så vart även Annas och Magnus son Gustaf gammal och gaggig, så skorna blev då slängda i en rostig container vid St Eriksplan i Stockholm. Som tur var så hittades de av en pojke som ville göra barkbåtar av dem, men hans mamma tog genast hand om dem. När hon märkte att de inte passade henne blev hon så ledsen att hon kastade sin mormors porslin i väggen. Sedan gick hon och lämnade in dem på myrorna.